Reflektioner och tankar från auskultationen
Under auskultationen i skolan spenderade jag min tid i årskurs 4 och 5. Jag har tidigare jobbat på skolan och varit i glöden. Denna gång fick jag snällt sätta mig ner på en stol längst ner i klassrummet, vara tyst och observera. Jag hade bestämt mig för att observera hur killar beter sig i klassrummet jämfört med tjejer. Resultat och analys av dessa observationer kommer jag att lyfta i min miniuppsats.
I blogginlägget har jag valt att reflektera utefter Morgan Allings bok. Jag intresserar mig och brinner för elever i svårigheter t.e.x svårigheter kopplade till inlärning (matematiksvårigheter, läs- och skrivsvårigheter), svårigheter kopplade till exekutiva funktioner samt svårigheter av social karaktär. Hur agerar och reagerar de beroende på vem som är lärare? När fungerar deras skolvardag och när kraschar den? Hur bemöter och anpassar skolan undervisningen efter elevernas behov?
Alla elever och barn i skolan är unika men under auskultationen reflekterade jag ändå över att många elever med en problematik har behov och är beroende utav ett antal saker för att deras skolvardag ska fungera. Tydlig struktur och att vara förberedda är för många två viktiga faktorer. Detta ställer krav på lärarna som behöver planera upp lektionerna så att dom har mycket tydliga ramar samt skapa förutsättningar för att alla ska ha möjlighet nå målet med varje lektion. Läraren behöver också alltid ha en plan b och ligga steget före. Det finns många faktorer jag reflekterat över och enligt min uppfattning är den viktigaste faktorn relationen mellan lärare och elev. Elever med t.e.x svårigheter kopplade till exekutiva funktioner eller svårigheter av social karaktär är i många fall mycket relations känsliga och är i stort behov av trygghet. Relationen mellan elev och lärare kan enligt mig vara den avgörande faktorn för hur eleven ska klara av skolvardagen. En tanke som slog mig när jag satt längst ner i klassrummet och observerade var också att lärare i många fall lägger ansvaret på eleven med svårigheter att hen inte lyckades med vad som var sagt på lektionen, trots att det kanske egentligen handlade om lärarens insats. Min uppfattning är att det i många fall handlar om att läraren inte varit tillräckligt tydlig. Att läraren inte gjort tillräckliga anpassningar. Att läraren inte förberett eleven tillräckligt samt att läraren inte haft en plan b.
Om Morgan Alling gått i skolan idag hade hans skolvardag sett helt annorlunda ut, men kanske hade inte just han lyckats bättre senare i livet för det.
I blogginlägget har jag valt att reflektera utefter Morgan Allings bok. Jag intresserar mig och brinner för elever i svårigheter t.e.x svårigheter kopplade till inlärning (matematiksvårigheter, läs- och skrivsvårigheter), svårigheter kopplade till exekutiva funktioner samt svårigheter av social karaktär. Hur agerar och reagerar de beroende på vem som är lärare? När fungerar deras skolvardag och när kraschar den? Hur bemöter och anpassar skolan undervisningen efter elevernas behov?
Alla elever och barn i skolan är unika men under auskultationen reflekterade jag ändå över att många elever med en problematik har behov och är beroende utav ett antal saker för att deras skolvardag ska fungera. Tydlig struktur och att vara förberedda är för många två viktiga faktorer. Detta ställer krav på lärarna som behöver planera upp lektionerna så att dom har mycket tydliga ramar samt skapa förutsättningar för att alla ska ha möjlighet nå målet med varje lektion. Läraren behöver också alltid ha en plan b och ligga steget före. Det finns många faktorer jag reflekterat över och enligt min uppfattning är den viktigaste faktorn relationen mellan lärare och elev. Elever med t.e.x svårigheter kopplade till exekutiva funktioner eller svårigheter av social karaktär är i många fall mycket relations känsliga och är i stort behov av trygghet. Relationen mellan elev och lärare kan enligt mig vara den avgörande faktorn för hur eleven ska klara av skolvardagen. En tanke som slog mig när jag satt längst ner i klassrummet och observerade var också att lärare i många fall lägger ansvaret på eleven med svårigheter att hen inte lyckades med vad som var sagt på lektionen, trots att det kanske egentligen handlade om lärarens insats. Min uppfattning är att det i många fall handlar om att läraren inte varit tillräckligt tydlig. Att läraren inte gjort tillräckliga anpassningar. Att läraren inte förberett eleven tillräckligt samt att läraren inte haft en plan b.
Om Morgan Alling gått i skolan idag hade hans skolvardag sett helt annorlunda ut, men kanske hade inte just han lyckats bättre senare i livet för det.
Viktig reflektion du gör och jag kan tänka mig att det kändes lite annorlunda att bara sitta och titta på när man är van att få hjälpa till. Men det är nog nyttigt för då ser man och kan reflektera över saker som man annars missar.
SvaraRaderaJag håller med dig om att det är lärarens ansvar att se till att alla elever når målen, men jag kan tänka mig att det inte är lätt alla gånger. Som du skriver kan nog tydliga regler och scheman, att ligga steget före och alltid ha en plan b rädda många situationer från att bli till kaos, både för eleverna och läraren. Det är bra att du har dessa tankar redan nu, det kommer du ha nytta av i din yrkesroll :)
Jag håller helt med dig. Jag brinner också för frågor kring detta och tror klassrummen måste vara öppna för alla och varje individ måste få sina egna utmaningar. Jag har också jobbat i skolan och jag och en av lärarna hade inte direkt samma synsätt på detta vilket var frustrerande. Måst alla barn verkligen göra fem sidor i matteboken för att ha lyckats? ..för en del kanske 2 sidor är en tillräcklig utmaning? Allt landar nog i lärarens relation och intresse kring sin elev.
SvaraRadera